Dagar med annat fokus

Redan i fredags kväll kom första meddelandet – det finns inget wifi på jobbet!

Så i lördags morse drog jag på mig jobbarbyxorna och åkte till jobbet. Ägnade nästan 6 timmar åt att felsöka vårt nät. (Och NEJ, det är inte mitt jobb!). Redan när jag gled in meddelade växelhäxan att ”de vanliga datorerna” inte heller fungerade. Nähä, varken det fasta eller det trådlösa nätet alltså. Efter 4 timmar kom meddelandet att ytterligare ett nät gått ner. Alla tre näten stendöda alltså.

Jag slet som en gnu, kollade switchar, konvertrar, brandväggar och wifi-controllern. Hittade INGENTING som kunde lösa problemet. Men brandväggen betedde sig märkligt. Slog i vild desperation en signal till vår internetleverantör, som bara kunde konstatera att leveransen TILL oss fungerade utan problem. Så den enkla lösningen fungerade inte nej.

Medan jag uppgiven satt i serverrummet och håglöst stirrade på alla nätverkskablar kom nästa meddelande: Det finns inget varmvatten, vi kan inte duscha!

Men vad i h-lvete! Knatade ner till varmvattenberedarna och kunde bara konstatera att ca 100 personer endast hade 40-gradigt vatten. Patronerna som sitter i beredarna är från 1996 och orkar inte längre leverera tillräckligt varmt vatten.

Ringde vår driftservice och meddelade att patronerna var slut och att de fick fixa nya. Samtidigt tryckte jag iväg ett mail till kontaktpersonen hos vår it-leverantör och berättade om problemet med vårt nät.

Driftservice kom efter en halvtimme och kollade på varmvattenproblemet. De konstaterade att jag hade rätt, patronerna var slut. De skulle beställa nya på måndag. Jaha, då får jag meddela alla drabbade människor att de nu är utan varmvatten i x antal dygn – jippie! Det betyder att jag får ägna några timmar åt diverse följfrågor….

När jag insåg att jag gjort mitt åkte jag hem, där jag sedan roade mig med att ta ytterligare ett ikommunikationsplattformscertifikat och hänga med familjen.

Problemet med nätet låg i bakhuvudet och skavde. Hade jag missat något? Kunde jag ha gjort mer? Det är lätt hänt att tankarna snurrar när man vet att drygt 300 personer är utan nät…

Kollade mailen titt som tätt för att se om jag fått någon respons från it-leverantören. Nix, nope och nej.

Eftersom vi ändå på söndagen skulle åka till jobbet för att plåta julkort föreslog jag maken att vi skulle passa på att kolla nätet. Han är ju tekniker och kunde kanske upptäcka något jag missat.

Vi ägnade ytterligare tre timmar åt att felsöka allt vi kunde komma på, medan barnen sprang omkring och blev mer och mer griniga för att mamma och pappa ägnade sig åt en massa sladdar.

Jag insåg till slut att vi inte kunde göra mera så vi vände kosan hemåt.

Igår morse var det första jag gjorde att ringa kontaktpersonen hos IT-leverantören och fråga om han sett mitt mail. Jorå…. det hade han. Men det kan inte vara fel på brandväggen! Nähä, men ta och släpa er hit och kolla då – vi behöver vårt nät.

Efter att jag lämnat barnen åkte jag till jobbet. På vägen hann fyra personer ringa mig och meddela att nätet låg nere. No shit Sherlock! Skickade hem tre av dem att jobba hemifrån.

IT-leverantören ringer och meddelar att de *stånk och stön* hade fått loss en tekniker som kunde komma ”under dagen”. Alltså, jag hatar att betala sjukt mycket pengar varje månad för denna ”service” – som innebär att när problem uppstår så ska man känna sig som att man är så sjukt besvärlig. Som att man kräver mer än vad som är rimligt.

Det kom faktiskt en tekniker innan lunch, en stackars yngling som inte riktigt visst vad han skulle göra. Men efter att även han hade ryckt i alla sladdar i några timmar kom han fram till en slutsats: brandväggen är paj. Den kunde han (naturligtvis!) inte fixa så han åkte igen.

Jag dribblade runt hela dagen med frågor om nät och varmvatten – kände mig som en diplomat på toppnivå. Egentligen hade jag mest lust att skrika åt folk att jag också var irriterad!

Men, jag lyckades röja och möblera om i mitt arbetsrum, när vi nu ändå inte hade något nät!

Strax efter 15 valde jag att åka hem, behövde ju verkligen jobba! I bilen får jag ett samtal från min kontrahent på IT-firman. En person jag känner någon slags hatkärlek till. Jätteduktig (typ världsledande) på sitt område men så j-vla dryg att hälften vore nog. Han meddelar att han absolut inte kan begripa att det skulle vara fel på brandväggen, men att han är på väg till oss nu. Eftersom vi verkligen behöver hans hjälp biter jag mig i tungan och hummar mest. Fjäskar som få kan man säga.

Hämtar barnen och får i dem middag lagom tills han ringer igen. Jorå, brandväggen är död. *lång utläggning om att det måste vara vårt fel* Jag lyssnar medan jag mentalt biter i en morakniv, och frågar till slut hur man kan lösa detta snabbt som f-n. Han hade någon hemsnickrad nödlösning som nog skulle fungera, men han vill verkligen råda oss att köpa en xxxxxxx (långt krångligt namn på något svindyrt).

Idag är det en ny dag, idag kanske nätet kommer igång, och med lite tur kanske vi får varmvatten också!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.