Lugnt tempo

08:21:56

Det känns riktigt najs att sitta och mysa denna söndagsmorgon med en kopp kaffe och datorn. Känner mig lugn och harmonisk, och på spisen puttrar äggen i stekpannan.

Känner ett starkt behov av att komma in i rutiner när det gäller mat/ätande. Varje vardagsmorgon steker jag ägg och äter ”äggsmörgås”, men på helgerna är det som att alla rutiner flyger all världens väg. Visst, jag börjar varje morgon med en balja kaffe, men själva ätandet blir oftast uppskjutet i 3-5 timmar. Så nu ska jag ta tag i det!

Vaknade i vanlig tid denna morgon (strax efter 4) med en dröm fortfarande närvarande. Jag brukar aldrig minnas vad jag drömmer annars. Men just idag dröjde den sig alltså kvar. I drömmen hade jag vunnit 11 miljoner på Lotto och gick till chefen och sa upp mig. Sa att jag inte skulle till något annat jobb utan hade fått möjligheter i livet som gjorde att jag ville sluta jobba. Sen, från ingenstans, sa jag att jag inte längre orkade vara på en plats där den intellektuella stimulansen från kollegorna var lika med noll. Att jag inte orkade höra på kacklet om barnbarn, föräldrar i livets slutskede och bästa recepten för diabetiker i kombination med att alla har för mycket att göra och gnäller över det hela tiden – fast det inte ens är sant.

Där någonstans vaknade jag.

Har fnulat lite på den där drömmens innebörd nu på morgonen. Ja, jag är oerhört trött på allt som mina ”kollegor” uttrycker, blir ibland frustrerad och less på att de aldrig tycks kunna se saker som utmaningar. Minsta lilla motstånd de stöter på så ska det kacklas och uppförstoras. Råkade se ett svarsmail som en av dem skrivit till en annan kollega förra veckan. Ursprungsfrågan handlade om att ta fram uppgifter från ett system vi har. (Det tar kanske 20 sekunder att göra det.) Istället för att svara ”Ja, det kan jag ordna”, hade ”min” kollega skrivit ett hejdundrande långt mail om att det var ”så mycket nu”. Skrivaren krånglade och allt tog så mycket mer tid, det var eftersläpning i arkiveringen och dessutom fanns inte gardinerna på plats än!

Va??? Personen som ställde ursprungsfrågan skiter väl i problem med skrivare, arkivering och gardiner!

Det är i såna här lägen jag får lust att skrika: Bara gör det du blir ombedd att göra! Det tog säkerligen 50 gånger mer tid att skriva det där gnällmailet än vad det hade tagit att plocka fram de efterfrågade uppgifterna.

Inte konstigt att jag drömmer om Lottovinster. Men jag får nöja mig med att slippa gnällandet under ett antal dagar nu under jul och nyår.

Igår var vi på trevlig kompismiddag och idag är det dags för det årliga julbordet med vänner. En tradition jag påbörjade för fyra år sedan då jag tyckte (tycker!) att det är så himla mycket enklare att bjuda de närmaste vännerna på lokal, istället för att slita med mat i flera dagar. Har räknat ut att det dessutom blir billigare än att köpa all mat själv. Det är samma vänner som inbjuds varje år, de närmaste, de som man vill hänga lite med innan jul. Fast i år ska jag erkänna att jag känner mig kluven inför en vän med tillhörande familj. Vi har senaste året/åren glidit ifrån varandra.  Kanske blir det sista året med ”hela” gänget? Tja, det lutar åt det. Vi övriga i kompisgänget har alla noterat sprickan som har uppstått, vi märker att vi uppenbarligen inte är värda att lägga möda på om det inte finns ett behov av oss eller vår kunskap/erfarenhet. Krasst sett känner vi oss utnyttjade. Det ska bli intressant att se hur stämningen idag ter sig med all denna bitterhet, jag är inte värst drabbad av oss, men jag är nog den absolut sämsta diplomaten. Igår bestämde vi att om denna ”vän” inte dyker upp i tid – vilket hör till ovanligheterna – så börjar vi ändå. Vi tänker inte vänta. (Haha, härligt med tyst 3-års-trots hos 40-50-60-åringar!)

Apropå det där med att äta frukost enligt rutin. Den skärpning jag nu försöker mig på handlar så klart om en viktuppgång på något kilo. Lika bra att ta itu med ovanor/dikeskörningar på en gång, innan det blir värre. Kollade på kul hur viktläget var för exakt ett år sedan. Då var jag 14 kilo tyngre!

Nu tänker jag fortsätta ta det lugnt tills det är dags att åka iväg och äta julbord.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.