Kyrkligt besök

I fredags hade jag en riktig toppendag. Efter den tidiga morgonens bilbesiktning (blanka papper!) kände jag mig på strålande humör. Rent av harmonisk! Kändes jättekonstigt att må så bra!

Känslan höll i sig hela dagen, genom skittråkiga möten och ända fram till sängdags.

Hade tur att det på ledningsmötet fanns så pratglada människor, det gjorde att den punkt som jag betraktade som absolut viktigast och som jag hade dåligt samvete över att jag inte förberett, fick pressas in de sista fem minutrarna. Det blev med andra ord ett hastverk – som vanligt. Det är en smula märkligt ibland med dessa ledningsmöten, det är nästan som att det är ett forum för att ”prata av sig” och inte ett forum för beslut, argumentation och resonemang. Visst, det är bra att bli uppdaterad på vad som händer i verksamheten, men just detta babblande stör min ådra av effektivitet. Jag vill att det fattas beslut som tar oss vidare. Fast just i fredags var det strunt samma, de få punkter jag hade gav mig tydliga besked som gör att jag kan jobba vidare.

På vägen hem i fredags gladde jag mig åt att ha en hel helg framför mig, kanske skulle jag kunna ta itu med högarna i tvättstugan (alias min garderob)? Det skulle underlätta mitt liv att ha fler än två par trosor och ett par strumpor, och i högarna gömmer sig med all säkerhet mängder av trosor och strumpor.

Men innan det blev ”helg” hade jag ett löfte att hålla. Som den dåliga(?) förälder jag är hade jag lovat 11-åringen att om matteprovet genomfördes under fredagen skulle jag bygga lösnaglar på barnet ifråga. Under dagen hade jag fått ett antal rapporter om att matteprovet var genomfört, kanske inte med så lyckat resultat – men det var utfört, och det var det som var överenskommelsen. Sidospår: jag begriper inte hur 11-åringen kan ha fått för sig att matte är så svårt och att hon inte kan någonting? Hon är snabb i huvudet men det verkar som att hon knyter sig så fort man säger matte. Jättekonstigt! Hon har liksom intalat sig att hon inte kan, att matte är svårt.

Jag höll mitt löfte:

Jag hade ytterligare att löfte att hålla under helgen, att tillsammans med mamma fixa bokföringen för en förening vi är med i samt förbereda utskick om årsmöte. Det brukar vara gjort på några timmar.

Så lördag morgon, när maken och barnen for iväg på andra äventyr, tog jag med mamma och åkte till jobbet. Det visade sig att det som brukar ta några timmar tog över 6 timmar! Och under de sex timmarna hann jag härskna till ordentligt, min lördag blev förstörd, nu skulle jag inte hinna/orka ta itu med tvättstugan. Men, vi blev i alla fall klara till slut med det vi skulle. Väl hemma igen så struntade jag i mitt eget projekt, får stå ut ytterligare en vecka.

Idag blir det heller inte tid för klädsortering, idag ska vi vara sociala i kyrkliga sammanhang. 8-åringen ska spela i kyrkan. Halva dagen kommer att gå åt till detta.

Men imorgon är det måndag igen!  😀 Då börjar vi om från början!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *