Joråmensåatt…

Äntligen börjar jag känna mig normal igen! Fast helt återställd är jag inte. Mår sjukt illa varje morgon (nej, jag är inte gravid) och kroppen är matt, snudd på orkeslös.

I måndags låg fortfarande febern högt, fick ner den till strax under 38 grader med hjälp av Panodil. Äta ”som vanligt” var det inte dags för ännu utan jag tog det väldigt försiktigt och åt en del lax.

På eftermiddagen hade jag lovat 11-åringen att försöka hämta efter skolan. Jag klarade det, men hade för säkerhets skull med mig en bunke i bilen, för man vet aldrig…

Tisdag, onsdag (första feberfria dagen!) och torsdag var jag hemma, tog det lugnt mellan de hysteriska rycken jag fick. Bland annat putsade jag fönster.  😆

Igår pallrade mig till slut iväg till jobbet  och det var ungefär som att hoppa på en berg-och-dalbana i farten. Hade som mål att orka jobba fram till lunch, och det var väl ungefär så långt energin räckte. Fortsatte jobba även efter lunch men hua vad segt det var. Kom in i ett fnitterläge till slut och ”jobba” var bara att glömma.

Insåg att det fanns mer på skrivbordet än jag hade trott så jag tänker ta en sväng till jobbet idag också, ska bara få i mig kaffe och frukost först.

Sen har jag som mål den här helgen att få upp den där sabla drönaren i luften och lyckas filma/fota lite.

Tack vare denna sjukperiod håller sig vikten under det där strecket som jag passerade på väg upp för någon månad sedan – alltid något!

Livet pausar inte bara för att jag är sjuk, utan det har hänt saker även denna vecka. En av dessa ”saker” gav min mamma en riktigt chock och kommer antagligen att utvecklas till något större. Ska försöka skriva om denna händelse framöver när jag har mer tid och inte sitter och hoppar på kökssoffan – ivrig att få åka till jobbet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.