Världshändelse!

Jösses Amalia!

Jag har för första gången i mitt liv sprungit. (Nej, jag springer ALDRIG!)

En hel kilometer. (Blev något fel i huvudet, borde ha varit max 2 meter.)

På ett löpband. (Det är alltså något som rör på sig hela tiden.)

Helt otroligt! Känner mig en smula chockskadad.

Stäng av värmen, snälla!

Jag står inte ut i det här vädret – det är på tok för varmt!

Det finns en mängd saker jag skulle vilja göra på dagarna, men det blir inget gjort. Jag fixar inte värme, har aldrig gjort, och nu är det verkligen extremt varmt!

Har enorm lust att slita på gymmet, men enda chansen att få till det är tidigt på morgonen, innan hettan har anlänt. Problemet är att jag inte kan komma loss varje morgon….

Men hej, jag gör så gott jag kan, och det är väldigt mycket mer än tidigare.

 

Nionde semesterdagen…

Nu är jag inne på min andra veckas semester, och just idag tänker jag faktiskt inte åka till jobbet. Tror jag.

Jag har väntat på fyra leveranser av datorer, som skulle ha kommit under midsommarveckan, men som behagade komma igår.  Eftersom det är viktigt att managera datorerna så åkte jag till jobbet vid halv nio igår kväll och påbörjade det jobbet.

Orkade inte längre än till halv ett i natt, så då åkte jag hem igen. Trots att jag var helt själv så tog det  en sabla tid, fick inte mer än en fjärdedel klart. Så det lär väl bli fler nattliga resor denna vecka.

Är helt slut av värmen. Hur är det ens möjligt att ha över 30 grader så lång tid? Min hjärna fixar inte det, det blir bara snömos i huvudet och jag tappar humöret titt som tätt. Tack och lov kan man bada! Det har verkligen blivit min räddning.

 

 

Tungt

Äntligen säger jag, äntligen har tempot minskat drastiskt på jobbet.

Öh, ett jobb jag borde ha semester från denna vecka men väljer att jobba ändå, för att kunna komma tillbaka i augusti och slippa massa surdegar med långa startsträckor.

Konstigt nog är det så att när jag har mindre att göra så tar saker så mycket längre tid. En effekt jag har tänkt på tidigare. Men jag antar att det har med tempot att göra, har man inte bråttom så jobbar man också långsammare.

Bortsett från jobb så har jag kommit igång med träningen. Riktigt ordentligt till och med. Har varit på gymmet fler gånger de senaste två veckorna än totalt sett de senaste tre åren! Helt sjukt, har sanslös energi och kan dessutom gå på riktigt tungt – styrkan finns där.

Ja, livet är bra nu så jag passar på att njuta medans jag kan!

Skyddad: Detaljer

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Hej hopp!

I måndags gick jag i mål med ett jätteprojekt, ett projekt som har varit mer intensivt än något annat jag har gjort på jobbet. Jag har använt all min överkapacitet för att ro detta i hamn.

Som tack för insatsen vaknade jag i tisdags morse med migrän! Det var bara att lägga sig i soffan tills det gick över, vilket det gjorde på några timmar, och sen åka till jobbet.

Resten av veckan har tempot varit fortsatt högt, och det är inte snack om att gå på semester på måndag som var planen. Behöver jobba ytterligare några dagar innan jag kan ta ledigt.

Tro det eller ej, men jag har varit på gymmet! Och sablar vilken träningsvärk jag har skaffat mig.

Känner mig lätt i kroppen och nästan hög just nu (ja, det finns anledning – i lösenordsskyddade inlägg). Mentalt och kroppsligen mår jag ovanligt bra, sen att det är sjukt mycket på jobbet bekommer mig inte så mycket. I alla fall inte mer än att jag suckar åt eländet.

Idag ska jag ta mig i kragen och åka och hälsa på vänner som jag har försakat den senaste tiden, och imorgon ska jag träffa chefen för ett avstämningsmöte inför hans återkomst till jobbet. Han har varit borta ett antal veckor nu då jag har ”chefat” så det finns en del att berätta.

 

Sköna söndag?

Efter att ha överlevt ytterligare en i raden av helvetesveckor på jobbet sitter jag denna söndagsmorgon med mitt kaffe och njuter. Andas och bara är.

Jag begriper inte vad som har hänt i år, kan inte minnas att det har varit riktigt så här mycket att göra någonsin, och aldrig under så lång tid! Okej en vecka, men nu är vi inne på femte veckan!

Under veckan har jag fått små utbrott av frustration. Har en lång lista som egentligen består mest av småsaker, men jag har inte hunnit att ens börja beta av den, bara fylla på.

För att inte bli helt galen bestämde jag mig i torsdags morse för att bara hantera alla akuta saker som dök upp under torsdagen och fredagen, och låta listan vara tills på lördagen. Det beslutet gav mig en tillfällig andningspaus.

Drog iväg tidigt till jobbet igår, och blev sittandes i över 10 timmar – men nu är listan slut!

Så underbart skönt att slippa stressen över att inte hinna. Dessutom hann jag med en del andra saker också när jag ändå var på jobbet. Att få arbeta utan att bli avbruten och störd hela tiden är sannerligen underbart.

Som tur var blev det inget ramaskri hemma över att jag ville jobba en lördag, resten av familjen skulle nämligen åka och hälsa på vänner.

När jag väl kom hem på kvällskvisten bestämde jag mig för att äta riktigt gott:

Laxburgare!

Jag njöt verkligen av måltiden och av vetskapen att min lista var avverkad.

Men nu är det en ny dag, en dag som innehåller tvätt, matlagning och bakning….