Äntligen 2019

Känns skönt att ha såväl överlevt som passerat jul, nyår och snart också trettonhelgen. Längtar efter vardag igen. Längtar efter att få in rutiner. Och så längtar jag efter en årstid som är ljusare och där man inte varje morgon sätter sig i bilen med känslan av att man riskerar livet på vägarna. Avskyr ishalka, moddsträngar och alla världsmästare i trafiken.

Har inga storstilade planer för 2019, inga nyårslöften. Men jag har en önskan och en vilja för det kommande året.

Det handlar om att fortsätta på det inslagna spåret att ”bara” jobba 40 timmar. Det ÄR verkligen en utmaning och det jobbiga ligger i att se allt som inte blir gjort. Men den 7 januari börjar ytterligare en ny assistent. Känns lite galet att vi snart är tre personer på heltid som gör mitt jobb – och ändå blir inte allt gjort.

Och all den tid som blir ”över” vill jag väldigt gärna lägga på träning. Jag vill hitta tillbaka till den där lusten och utvecklingskurvan jag hade mellan juni-september. Jag vill bli starkare, snyggare och må bättre. Den där förkylningen som kom 15 september och fullständigt knockade mig finns det fortfarande spår av, jag är ännu inte helt frisk…. Känns helt galet.

Visst har jag tränat en del under oktober och fram tills nu, men den där sista lilla orken, den som ger utveckling – den finns inte. Jag orkar inte riktigt hela vägen. Dock är jag glad över att jag inte har förlorat någon styrka, det är uthålligheten som brister. Men, med lite ljusare årstid och kryare kropp så kommer jag nog på banan igen.

Och, nu när vardagen kommer igång så SKA jag ta itu med den där fastan. Punkt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.