När man minst anar det…

Det har gått 2 år och 1,5 månad sedan mamma dog. Jag lovade mig själv för många år sedan att ”ta itu” med min hälsa när mamma väl fått evighetens vila.

Har jag gjort det?

Nääääää! Jag har som vanligt jobbat som en tokdåre – vilket har varit mer än intressant – och kört strutsmetoden vid minsta tanke på hälsa.

Jorå, jag bokade läkarbesök bara några månader efter att mamma dog, tog upp ett flertal saker med min kropp som gjorde mig fundersam. Resultat? Remiss till dietist! Hon (dietisten alltså) är säkert svinbra på inställning av hjärtmedicin och klimakteriebesvär! *lätt ironisk*

Till råga på allt känner jag henne. Blev oerhört förvånad när hon en dag plötsligt ringde mig och berättade att flicksnärtan till AT-läkare hade skickat en remiss. Vi skrattade gott åt det hela, hon tyckte det var pinsamt eftersom jag de facto kan mer än henne om just kost och brukar hjälpa henne med idéer när hon har kört fast med en patient. Dessutom var mina värden, bortsett från att jag är alldeles för kort för min vikt, väldigt bra.

Kände att jag inte orkade driva det där spåret med sjukvården längre så jag la ner allt.

Men för någon (några?) månader sedan fick jag nog av mina märkliga hudåkommor på händer och fötter och trampade iväg till vårdcentralen. Tack gode gud var flicksnärtan borta och ersatt med en annan stackars rookie – som självklart inte hade en aning om vad jag led av – men som i alla fall fick iväg en remiss till en hudläkare på ”stora sjukhuset”.

Där var jag förra veckan och träffade Herr Seriös. Han pratade mycket om livskvalitet, hur viktigt det är. Eh jo, men jag är inte döende, har bara nån knepigt hudåkomma som dyker upp hux flux var tionde år och stannar nåt år eller så.

Det är tydligen psoriasis, hand- och fotvarianten.

Tre behandlingsalternativ presenterades:

1. Åka till sjukhuset tre gånger i veckan för ”ljusbehandling”. Fast den behandlingen kunde inte starta förrän till hösten – inte bra för min ”livskvalitet” enligt Herr Seriös.

2. Tablett/injektion en gång i veckan. Kräver provtagning ofta på grund av stor leverpåverkan.

3. Tablett morgon och kväll. Biverkan: diarré, illamående och huvudvärk. Eventuella inslag av viktnedgång.

Jaha ja….

Har inte tid att lägga tre halvdagar i veckan på resor och ljusbehandling (kom ihåg, jag är inte döende), det där med leverpåverkan när man är för kort för sin vikt kändes väldigt obra. Så jag valde diarré, illamående och huvudvärk – och eventuella inslag av viktnedgång.

Det visade sig inte vara så enkelt som att bara ta en tablett morgon och kväll inte, nej först skulle man börja någon form av tillvänjnings-/upptrappningskur på 14 dagar. Och mådde man väldigt dåligt, vilket var vanligt, fick man göra detta två gånger i rad innan man var uppe på full dos. Och skulle det ändå inte fungera så fanns det fler behandlingar…

Mysigt, kändes väldigt lockande. Men vad hade jag att förlora, måste ju ändå testa.

For iväg till jobbet efter läkarbesöket och vid fikat loggade jag in på 1177 för att kolla om recepten kommit. Det hade de, så in på nätapoteket för att beställa. Fick en nära-döden-upplevelse när jag såg priset. 3 500 kr för 14 dagars upptrappningskur, 7 000 kr för första månaden! Jävlar! Avdrag högkostnadsskydd: 108 kr. 😬

Gick in till chefen och tog ett snack, han föreslog att firman skulle stå för kostnaden innan jag ens kommit till punkt och hunnit börjat spela förtvivlad. Tack sa jag, påtagligt lättad, och beställde.

När tabletterna väl kom vågade jag inte börja direkt, med tanke på biverkningarna, så jag väntade till helgen. Dag 1 och 2 märkte jag ingenting, dag 3 (måndag morgon) gjorde jag missen att dricka morgonkaffe = diarré fram till lunch. Tur jag inte hade något möte inbokat på jobbet så att jag kunde ”jobba hemma”. 🙄

Dag 4, drack inget morgonkaffe förrän på förmiddagen och magen höll sig då lugn. På eftermiddagen kom illamåendet – hua! Det är en väldigt märklig känsla att gå runt och vara illamående utan att kräkas. Försökte småäta och dricka mycket. Överlevde.

Idag är det dag 8 och jag konstaterar att jag numera dricker morgonkaffet på förmiddagen, ofta bajsar ”vanligt” klockan 2 på natten av okänd anledning, helt har sluppit huvudvärk, bara mått illa en halv dag och inte ”drabbats” av viktnedgång. Kanske fixar de första 14 dagarnas tillvänjningskur?! 😁