Det finns få saker jag avskyr så mycket som värme, i synnerhet sommarvärme!
Min kropp är inte konstruerad att klara av mer än 23°, maximalt och undantagsvis 25°. Någonting mysko sker när kvicksilvret passerar +20, då börjar kroppen succesivt att stänga ner. Hjärnan går i slowmotion och kroppen vill inte röra sig, den blir seg och långsam. Och? kanske någon tänker, det är väl inte hela världen? Jo, det är läskigt. Känns lite som jag föreställer mig hur det känns att dö, att funktionerna långsamt stängs ner en efter en.
På jobbet är det vidrigt att vara när temperaturen ute är över 23°, jag sitter i det rum som blir absolut varmast i hela huset, inte nog med att det blir varmt, det går inte ens att andas eftersom ventilationen slutade fungera för typ 10 år sedan. Om alla andra hade det lika j-vligt som jag hade jag kunnat ta det med jämnmod, men icke! Min rumsgranne har AC på rummet – och älskar värme!
Lösningen? Hitta på ärenden som gör att jag måste åka bil. Hej 18°!
Igår insåg jag att det skulle bli över 30° idag, så jag struntade i att åka till jobbet idag. Fördelen med att vara chef – man kan jobba hemifrån!
Hemma har jag AC i vardagsrummet, så där har jag tillbringat dagen medan jag har sett termometern klättra till 33° ute. Hua!
Jag tillbringar inte bara dagarna i vardagsrummet, nu har jag flyttat dit! Inte ens med bästa vilja i världen kan jag sova i sovrummet, vid 23-tiden ikväll var det 28° där!
Nä, jag ställer in ac:n på 22°, drar ett lakan över kroppen och kryper ner i soffan – underbart! Sover som en prinsessa och vaknar utvilad och klar i knoppen.
God natt!