Oväntat

Snudd på varenda dag tänker jag att jag ska skriva blogginlägg, oftast är de negativa och fulla av frustration och gnäll. Därför avstår jag. Det hade varit mycket trevligare att få skriva positiva saker av glädje! Jag sitter nämligen själv och irriterar mig på negativa blogginlägg just nu, människor mår dåligt och det märks väldigt tydligt i bloggvärlden.

Trots allt så finns det positiva saker i mitt liv – t.ex. mitt gymprojekt. Det som går ut på att tömma garaget så pass att det går att få in maskiner där. Det går ohyggligt långsamt, men det går! Jag är glad över att jag inombords satte upp målet att gymmet skulle vara användbart ”till sommaren” – för det kan ju betyda vad som helst! Att inte ha en deadline som stressar och i värsta fall gör att jag ger upp är en lättnad. För som sagt, det går inte fort!

Har lyckats sälja av en del garageprylar, en bastudörr med karm, glaspartier till uterum och några sängramar – och det märks typ inte…

Det mest positiva med det här projektet är att vi plötsligt har fått ett vardagsrum som går att vistas i. För mitt uppe i rensandet fick mamma för sig att det var helt okej att kasta några saker efter pappa, typ 2 bäddsoffor, en fåtölj och en tramporgel! Jag lovar att det gjorde en enorm skillnad, nu känns det som att man kan andas i vardagsrummet igen, och vi har fått in ett matsalsbord! Det gäller bara att vara på hugget när mamma säger nåt, slita fram släpkärran och börja lasta på den innan hon eventuellt ångrar sig.

Men garaget känns fortfarande proppfullt…

Till råga på allt gjorde jag ett fynd förra helgen. Har den senaste tiden haft koll på Marketplace på Facebook för att se om det dyker upp några maskiner till gymmet som jag skulle vilja komplettera med för att själv slippa bygga egna, det finns två typer som jag gärna skulle vilja ha. Det har funnits några stycken som har kostat mellan 2500kr och 3500kr, lite för mycket för min plånbok. Men så i lördags kväll dök det upp en annons från någon som antagligen höll på med samma sak som jag – rensa ut hemma. Det var diverse träningsprylar, bland annat någon pilatesboll, en skranglig träningscykel, en crosstrainer och slutligen en kombimaskin som jag var intresserad av – allt för 2000kr. Säljaren bodde dessutom bara 15-20 min med bil från mig! Skickade iväg ett meddelande och frågade om prylarna fanns kvar och om det fanns möjlighet att kolla på dem på söndagen, och fick till svar att det gick bra.

Tog med mig äldsta dottern och drog iväg på söndagsmorgonen. Väl framme visade det sig att säljaren var en pratkvarn utan dess like, det tog säkert en halvtimme innan vi till slut kom ner i källaren för att kolla på sakerna!

Jag undersökte vajrarna på maskinen och en var lite sliten, kollade hur ranglig konstruktionen var samt hur stort viktmagasinet var. För i ärlighetens namn var det viktmagasinet jag var ute efter. Efter en stunds inspektion frågade jag säljaren hur mycket han ville ha för enbart gymmaskinen, resten av prylarna hade jag noll intresse av. Han visste inte riktigt vad han skulle säga, tydligen var han inte så insatt i varken träning eller gymmaskiner. När han tvekade så berättade jag att kilopriset på vikter ligger på 45-60 kr/kilo så det viktmagasin han hade var värt sisådär minst 500 kr. Då tittade han på mig och sa: – Det är ditt för 300kr!

Jag rynkade pannan lite tveksamt men sa till slut okej, överlycklig inombords! Nu behövde vi bara skruva isär hela maskinen och kånka upp allt från en källare samt åka hem och hämta släpkärran. Några timmar senare befann sig fyndet i mitt garage!

Jag kände inte riktigt igen märket på maskinen, det var inget välkänt, men jag kollade upp det när jag kom hem. Det visade sig att maskinen var 3 år gammal (som ny alltså!) och fanns att köpa för 7 400kr från en firma som jag faktiskt känner till! Snacka om fynd!

Så jag fyller på i garaget istället för att tömma det… *ler brett* Men till sommaren, då ni!

På jobbet är det högtryck just nu, känns lite ovant att faktiskt ha något att göra hela tiden. Min nya chef har ju gjort mig till ”ekonomiansvarig” plötsligt så det kräver lite att sätta sig in i hans ”tänk” och att göra budgetprognoser i detalj, för att inte säga på atomnivå. Dessutom i ett program jag inte kan riktigt, ännu. Men jag gillar nya saker så jag tycker att det är stimulerande. Dessutom händer det mycket på fastighetssidan just nu, två riktigt stora projekt rullar som ska vara färdiga i juli/augusti – med andra ord mycket att hålla koll på och stämma av.

Vad som är mindre stimulerade är min nya chefs förhållningssätt till omvärlden, han är stundtals (läs: i princip hela tiden!) väldigt rörig. Missar möten, kommer inte ihåg vad som sagts från en dag till en annan, skickar mail fel, glömmer bort saker han lovat – och så vidare. Jag kämpar lite med att förhålla mig till detta, jag är (utåt sett) väldigt strukturerad och fyrkantig. Har landat i ”så-länge-det-inte-drabbar-mig-så-skiter-jag-i-det” och är väldigt nöjd med att jag 1jobbar så självständigt.

Men en sak som har stört mig som fan är löne-/medarbetarsamtalet. I februari gick ett mail ut om att det var dags att ha detta samtal, och i mailet fanns en käck liten bilaga med lönekriterierna. Jag har aldrig brytt mig om formalian, min tidigare chef gjorde det bara för syns skull och då var det ingen idé tyckte jag att lägga tid på att fylla i massa uppgifter.

Nu valde jag dock att faktisk lägga någon timme på detta, jag hade ju en ny chef! I slutet av mars bokade vi in en samtalstid, och när den dagen väl kom så var chefen tvungen att boka av mötet. Som sagt, han har noll koll på möten, glömmer eller dubbelbokar. Nåväl, han lovade att han skulle höra av sig om ny tid. Det gjorde han – sju veckor senare! Sent en söndagskväll för några veckor sedan fick jag ett mail innehållandes en himla massa saker och som sista punkt – lönesamtal. I ärlighetens namn trodde jag att han helt glömt bort det, och var lite putt. Jag svarade på allt i mailet och skrev in förslag på mötestider som sista punkt. Sen har jag inte hört något… Jag vet dessutom att han i princip aldrig läser ett helt mail, oftast läser han bara första raden/stycket, så han har troligtvis inte ens sett mina förslag på mötestider.

Sent i fredags ringde han mig. Började med -Jo du, det här lönesamtalet… Han hade precis insett att det denna fredag var sista dagen att sätta nya löner. Jaha tänkte jag, vad kommer nu då? Jorå, han hade gjort översynen och berättade att avtalet med mitt fack låg på en 2%-ig höjning. Jag kände hur det började koka i mig, att jag inte ens hade fått en chans att argumentera för min lön. Att den tid jag lagt ner på att fylla i det där förbannade pappret uppenbarligen var totalt bortkastat. Sen fortsatte han babbla medan jag satt och var både ledsen och förbannad – och tyst. Så säger han plötsligt -Jag har lovat mig själv -och alla andra- att inte göra det här, men nu går jag mot mina principer. Jag har förstått vilket stort ansvar du tog förra året, jag vet att det var du som höll verksamheten över vattenytan och jag tycker att du ska ha betalt för det. Så jag lägger en höjning på 2500kr/mån på dig.

Jag blev helt mållös! Försökte spela iskall, och tackade högre makter för att han inte såg mig och mina ögon där ytspänningen släppt, fick ur mig något i stil med -Okej, och detta gäller från 1 april? Jorå, det skulle det göra sa han. Sen önskade vi varandra trevlig helg och så var den saken ur världen.

Resten av kvällen satt jag varm i hjärtat och bara log, vilken upprättelse! Han kanske inte är så dålig som chef egentligen, jag kanske kan ha överseende med allt han missar? I synnerhet om han faktiskt ser vad jag gör och att det visar sig i plånboken.

Så, både rejält fynd av gymmaskin och löneförhöjning – det är positivt!

Den STORA utmaningen

Det går bra att gnälla ett tag, men sen får man f-n göra något åt sitt problem!

Mitt problem? Den panikartade rädslan för att besöka gymmet i kombination med träningsabstinensen.

Så – vad kan jag göra åt detta då?

Jo – fixa ett eget gym!

Haha, det är väldigt mycket lättare sagt än gjort. Maskiner och utrustning har jag, men plats?

Sedan länge har jag haft alla gymmaskiner i vårt uterum, där det är svinkallt större delen av året och galet trångt. Det är med andra ord inte frågan om att träna där.

Men jag har faktiskt ett garage – fullt med skit! Det skulle vara perfekt om det bara tömdes på saker. ”Bara”! Haha.

Tanken har malt i huvudet ett tag, känslan har varit att det kommer att bli som att bestiga Mount Everest. Det är så sjukt mycket saker att sortera och ta beslut om.

Men en dag för några veckor sedan flög fan i mig, det är bara att börja – ett steg i taget! Så med hjälp av barnen började jag inventera. Vi suckade och stönade om vart annat när vi grävde oss igenom lager av saker. Plötsligt slog det mig att en hel del kanske går att sälja/skänka bort, istället för att köra till tippen? Kastade upp några testannonser på Marketplace på Facebook. Det var barnsängar, glaspartier till uterum, bord och en bastudörr bland annat. Det tog 3 min så var barnsängarna sålda, och efter 1 dygn var allt sålt! Helt galet!

Enda nackdelen med det hela är att man måste vara så förbannat social. När det kommer köpare som har åkt i 2 timmar kände jag att jag var tvungen att prata i alla fall en liten stund med dem. Men det kan jag stå ut med i sammanhanget.

Så nu är väl en promille av all skit borta, och jobbet med att tömma/kasta/sälja fortsätter. Idag ska jag -återigen- fylla släpkärran, denna gång med bokhyllor som ska till tippen. Ingen vill ha bokhyllor.

Det är nästan så att man kan komma in i garaget nu. 👇😂

Jag lever, fortfarande

Alltså, vilken organisation och vilken logistik det var på vaccinationskliniken, oerhört imponerande!

Allt flöt på som ett löpande band, de vaccinerade 50 personer i kvarten, ingen trängsel och inga köer.

Det enda jag upplevde som jobbigt var att sitta ner den där kvarten efter sprutan. Då hann jag tänka – och känna efter – en hel del. Många tankar som snurrade!

Men nu är det alltså gjort, jag var en av 1500 personer som vaccinerades på just den kliniken igår! Om 6 veckor är det dags för andra dosen.

Snart….

Om några timmar ska jag få min första dos av vaccin. Jag är galet nervös och spänd, tänk om jag dör? 😱

Nej, rent logiskt kan jag förstå att risken är minimal, typ obefintlig, men kroppen vill inte riktigt förstå logik just nu. 🥴

Hepp, bara att bita ihop och få det gjort! 💪🏻