Månad: januari 2021

Vaknade som vanligt vid 4-tiden. Gick upp, fixade kaffe och parkerade mig i soffan. Slösurfade igenom alla sociala medier – jösses vad mycket ointressant skit som finns där. Tänkte tanken att åka till gymmet men avstod när jag såg att det var -18 grader ute. 🥶

Har funderat en del på det här med vänner…

Jag har någon form av stolthet inbyggd i mig som gör att jag ibland blir lite sur och grinig när det kommer till just vänner.

Den där grinigheten kommer fram när jag känner att det bara är jag som ger eller när jag känner mig utnyttjad.

Just nu går jag runt och muttrar för mig själv att det faktiskt inte bara är jag som ska höra av mig, att den andra parten också har ett ansvar för att vårda vår relation.

Och när man sätter det i verket, slutar höra av sig alltså – då blir det väldigt tyst. Det är ju fan ingen som hör av sig?!

Skrämmande! Och lite ledsamt. 😔

En annan sak som sårar mig djupt är när jag inser att andra är opålitliga. Det inträffade för några dagar sedan. En kollega som jag har delat en hemlighet med säger plötsligt ”..när jag berättade för maken…” Va? Jorå, människan har delat min hemlighet med sin man! Hyggligt. Nu handlade det inte om några stadshemligheter men man gör inte så! Hejdå kollega, dig har jag nu på min svarta lista och jag kommer inte att ställa upp och hjälpa dig med ditt och datt längre – no way!

Vänskap är svårt, man riskerar att bli väldigt besviken.

Nu är det hög tid att byta lösenord, vill du fortsätta läsa de lösenordskyddade inläggen använd formuläret nedan. Kom ihåg att i fältet för Meddelande skriva några ord om dig själv, jag skickar inte lösenordet till vem som helst.

Var på jobbet en dag förrförra veckan, resten av tiden har jag jobbat hemifrån. Kommer inte ifrån att det känns väldigt konstigt detta tillstånd som corona är orsaken till. Konstigt att inte åka till jobbet, fast ändå (väldigt!) skönt på ett sätt.

När man inte har ”stimulansen” – eller störningsmomenten – från jobbet så finns det ibland mycket tid över. Den tiden går till tankar. Och jag vill lova att jag tänker mycket. Det är så många saker på jobbet som får mig att tänka både det ena och det andra. Det känns som att jag blir ignorerad och fråntagen den ena saken efter den andra. Jag känner mig inte sedd helt enkelt. Känner mig till råga på allt sviken av arbetskamrater som plötsligt har fått nya revir att kissa in.

Ja, det är lätt att fastna i märkliga tankar, att spekulera och lägga ihop saker till någon form av sanning – som kanske inte alls är någon sanning. När man sitter på sin kammare, eller sitt vardagsrum, har man verkligen en egen bubbla. Man tvingas till att umgås med enbart sina egna tankar, intrycken utifrån uteblir helt och hållet. Det är inte bra…

Ärligt talat känner jag mig lite som en fånge, som ”måste” vara hemma, och enbart umgås med min familj – dygnet runt! Alla är hemma just nu och distansarbetar eller har distansstudier – det är påfrestande. Att aldrig få någon egentid, att aldrig få vara ensam. Fy fan säger jag!

Men så *plötsligt* händer det – sökarljuset riktas mot mig! Jag, min kompetens och min erfarenhet, blev plötsligt viktig igen för verksamheten. Efter att ha upplevt det igår – att bli sedd och lyssnad på – fick jag en go’ känsla i kroppen. I samma sekund som jag njöt kom frågan: är detta en fälla på något sätt? Hoppas verkligen inte det! Men som sagt, det är lätt att fastna i märkliga tankar…

Jag vet inte hur mycket som kan skyllas på coronatillståndet egentligen, men det underlättar i alla fall ingenting i mitt liv just nu, det är ett som är säkert!

Den slöa och ganska ointresserade genomgången av sociala medier under förmiddagen talar sitt tydliga språk. Många vänner och bekanta har avgett nyårslöften.

På riktigt?! Nyårslöften?

Jag läser om folk som ska börja springa x antal gånger i veckan, gå ner x antal kilo i vikt, byta jobb, blir en bättre förälder och en hel del annat. Mest handlar det om träning och vikt dock.

Men bland alla dessa nyårslöften så dök det upp något som för mig var nytt, istället för att ha en massa flummiga löften som oftast inte genomförs var det någon som hade satt upp vecko- och månadsmål. Supersmart idé!

Jag omsatte det till mitt eget liv och började på en årslista:

Januari

• sälj barnens urvuxna vinterkläder
• städa ur skafferiet
• inventera frysarna

Februari

• plantera tomatfröer
• gör årsbokslutet

Mars

April

• klipp ner häcken
• töm uterummet och fixa gymmet

Maj

• lackvårda bilen

osv…

Den här typen av lista tilltalade mig väldigt mycket mer än de ”vanliga” nyårslöftena. Det här är saker som jag ändå vill få gjorda, men oftast bara ligger i huvudet och skramlar. Nu är de uppstrukturerade och det känns inte som att det behöver bli några mängder – lätt att det blir av med andra ord. Det slog mig att det påminner om mina årshjul på jobbet, egenkontrollen. Jag gillar ju att ha koll på vad som ska ske framöver, att kunna planera – så varför inte göra likadant i det privata livet?

Nu ska jag fixa till min årslista, och klämma in lite andra saker än bara ”måsten”, kanske egendagar med barnen – det skulle de älska!