Äntligen helg!

Åh, dessa underbara helger, att få  vakna långt före alla andra och få den där ensamma tiden. I love it! 🙂 

Fast igår morse, trots att det var lördag, satte jag igång med både matlagning och jobb vid 5-tiden på morgonen.

Har haft en sammanställning hängande över mig sedan mitten av augusti. En sammanställning bestående av ca 300 utvärderingsenkäter. Varje gång någon har frågat efter den har jag slirat en smula och sagt något lagom luddigt om att den är på gång. Den har varit långt ifrån ”på gång”… Men så igår morse bestämde jag mig för att ta tag i saken när jag i min ensamhet satt och drack kaffe, allt för att slippa det där malande dåliga samvetet i bakhuvudet.  Och självklart kan jag inte göra något på ett enkelt sätt. Eftersom det är jag som har fått vår verksamhet att gå över från utvärderingar i pappersform till en digital variant (krävdes en del övertalning) vill jag så klart levererar ett slutresultat som är häpnadsväckande fräscht, snyggt och lättfattligt. Antar att ingen egentligen bryr sig, men jag lever på hoppet. Så jag gick bananas bland stapel- och cirkeldiagram, bytte färger hej vilt och efter fem timmar hade jag ett resultat jag själv var riktigt nöjd med. Inga mer papperskopior av handskrivna sammanställningar!

Hela veckan har jag levt på stekta ägg och smörgåsar till lunch, hade inte tid förra helgen att preppa matlådor. Jag överlever på ägg och mackor, men det känns inte riktigt optimalt, så denna helg hade jag ställt in mig på att fixa lunchlådor. Visste att det fanns 1,5 kg grytbitar i frysen så jag började koka gryta vid halv sex på morgonen. Måste säga att det är höjdare att sitta och jobba vid köksbordet samtidigt som doften av röd-curry-gryta sprider sig i huset. Mys!

För att vara riktigt effektiv kokade jag tre grytor, efter att jag åkt in till ICA som hade bra pris på just grytbitar och handlat.

Några av förpackningarna på bilden åkte ner i frysen för kommande matlagningsorgier. Slutresultatet blev tre varianter på gryta med sammanlagt 4 kg kött. Räknade lite snabbt ut att det räcker till lunch i nio veckor! 😀 

När jag kom till jobbet i fredags morse var jag skapligt uppe i varv, hela veckan har haft ett högt tempo med en del irriterande toppar (mer om det nedan). Jag började med att kolla hur dagens kalender såg ut och konstaterade lättat att jag var obokad under hela förmiddagen – inga möten! Däremot var eftermiddagen fullständigt uppbokad – från 12:30 ända fram till 17:00! Så jag började rota i mina högar och bland mina lappar för att se vad jag borde ta itu med. Hittade lite smått och gott som jag började pilla med. Plötsligt, vid nio-rycket, infann sig ett lugn. Jag kände mig plötsligt harmonisk och nedvarvad – bara sådär! Väldigt skönt, och väldigt förvånande. Känslan höll sen i sig hela dagen och jag åkte med ett brett leende från jobbet strax innan fem. Fantastisk känsla!

Ja, de där topparna ja…. Nu blir det gnäll igen! 😆 

I vår kommunikationsplattformsbytesprocess (vilket ord!) har jag då och då lagt in utbildningstillfällen för att säkerställa att all personal är på banan. För detta har jag anlitat en extern konsult. Nu i veckan hade vi ett sådant utbildningstillfälle. Jag hade delat upp personalen i två grupper så att det skulle bli två pass. Pass nummer ett flöt på riktigt bra, och jag fick en bra uppfattning om hur de som var med låg till i processen. Men pass nummer två fick mig att bli rosen-jävla-rasande. Det framkom två gigantiska problem – båda skapade av antagonist-kollegan ”Pucko-K”. Vi körde färdigt utbildningen medan jag bet ihop så käkarna nästan låste sig.

Efter lunch (för min del bestående av två stekta ägg) när utbildningen var slut tog jag ett snack med den som var mest berörd av problem nummer 1. Den stackars människan var naturligtvis förtvivlad, för under utbildningen hade insikten kommit farande som en blöt disktrasa och landat i ansiktet. Jag hade plötsligt ett (tekniskt) problem OCH en förtvivlad kollega att hantera. Kollegan ömkade sig i sin förtvivlan och gick i försvar (utan att jag hade attackerat) och repeterade ”Det var K som sa att det skulle vara så här, för så gör alla andra.” (Jo tack, det där med ”alla andra” verkar vara K:s signum.) K är ett pucko! Kollegan, som de facto är ansvarig för att plattformen fungerar för ca 40 externa användare, var som sagt förtvivlad och undrade hur ”vi” kunde lösa problemet. Jag sa att ”vi” inte kunde lösa det innan söndag då de där 40 externa användarna hade gjort som K sagt till dem att göra. Men nästa vecka – då kan vi få dem att lära om och göra på rätt sätt. Jag kommer att bli ännu mer galen tack vare K – sanna mina ord!

Efter snacket om problem nr 1 sökte jag upp en annan kollega angående problem nummer 2. Jag visste att jag var ute på tunn is (eftersom K så klart är inblandad även här!) så jag gick försiktigt framåt och frågade hur det egentligen var ställt med användarnas ”enheter”. Jag berättade att enligt en av medarbetarna som var med på förmiddagens utbildning hade deras användare inte kunnat logga in med sina nya användarkonton pga att de inte hade fått sin ”enheter” ännu. (När jag hörde det började blodet att svalla så mycket att jag blev lomhörd ett tag. Hörde jag verkligen rätt???) Min fråga till kollegan var: stämmer det? Har användarna väntat i fyra veckor på att få sina enheter???

Till saken hör att K i slutet av maj bad mig att på nolltid skapa 80 nya användarkonton som skulle läggas in på olika enheter, dessa konton skulle användas för att skapa enhets-ID:n och var alltså inte personliga utan skulle användas för att K skulle kunna administrera enheterna. Gott så, jag fixade kontona. Första veckan i juni kom alla enheter in och K kunde påbörja processen att rensa dem och sen lägga in nya ID:n, så att de var klara till första veckan i augusti. (Egentligen skulle de vara klara till midsommar eftersom de gamla ID:na var knutna till det system som K ansvarade för och som stängdes av sista juni, efter det är det en utmaning av ”av-ID:a” dem då ID:na i praktiken inte finns!) Vi snackar om ca 60 enheter där det krävs max 10 minuters jobb på varje, verkligen max 10 minuter, oftast bara 2-3. Om jag ska ta i skulle jag säga att det tar 2-3 dagar. (För mig personligen hade det tagit en halv dag – eftersom jag till skillnad mot K vet vad jag gör! 👿 )

Det är alltså dessa enheter som tydligen inte är färdiga ännu!

Kollegan såg en smula besvärad ut över min fråga, la huvudet på sned och sa att K hade det jobbigt nu och hade varit ledsen under sommaren.

Va fan?! Ledsen! 😈 

Är en medarbetare ”ledsen” och inte kan göra sitt jobb är det faktiskt  dennes chefs (dvs vår chefs) ansvar att lägga jobbet på någon annan. ( I detta fall skulle denna någon vara jag.) Vi kan inte bedriva en verksamhet där 60 användare inte kan komma åt information och sina uppgifter för att någon är ”ledsen”.

När jag hade fått bekräftat att det var så illa som det var frågade jag vad som skulle göras åt det hela, det sitter som sagt 60 personer och väntar, som inte är delaktiga, som inte får tillgång till en väldig massa saker. Det finns ett 10-tal anställda som inte kan göra sitt jobb eftersom dessa 60 personer inte har några ”enheter”. (By the way – det vore kul att räkna på vad detta kostar verksamheten.) Jag fick inget svar, så jag föreslog att kollegan skulle ta ett snack med K och i förbifarten säga att de nog skulle be mig om hjälp med detta. Tror att det skulle få K:s produktivitet att öka tusenprocentigt! *hehe*

Joråmensåatt…. K har fått mitt blodtryck att skena ett par gånger även denna vecka. Till råga på allt fick jag i veckan kännedom om att det stora projektet som K ska driva, det som ska uppta 95% av anställningen kanske inte blir av –  eftersom K inte har gjort förarbetet (kanske var ”lite ledsen”?). Denna information fick naturligtvis min hjärna att snurra – skulle detta kunna innebära att K kommer att ”engagera” sig ännu mer i det som jag är ansvarig för? Fan i så fall! Det vill jag verkligen inte, det kommer att innebär galet mycket ”städjobb” för mig, de senaste 10 dagarna har jag lagt 36 timmar på att rätta till fel som K har gjort. Jag brukar inte föra bok över timmar, men av någon anledning har jag gjort det när det gäller K. Jag är sjukt trött på att städa.

Ja, vilken vecka det har varit!

Vikten får vi inte glömma! 😉 

Jag har ju varit sjukt viktstabil de senaste veckorna, men i onsdags rasade jag plötsligt två kilo! På torsdagen hade jag gått upp ett av dem för att på fredagen åter vara nere på minus två. Med andra ord – stabilt.

Nu blir det bilåkning, i sex timmar. Ska åka och hämta 8-åringen. Kanske inte direkt det roligaste och mest effektiva sätt jag vill tillbringa en ledig söndag på, men det är bara att bita ihop.

Har nästan landat i detta med makens jobb också, trots att jag tycker att det är jobbigt. Har ansökt om fritidsplats för 8-åringen till kl. 17:00 varje dag. Det innebär i praktiken att jag kan vara på jobbet mellan 8:30-16:30, och det borde funka. 11-åringen fick igår en egen nyckel hem och fixar att själv åka hem efter skolan.

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.