Det känns som att tiden rusar förbi, plötsligt är det lucia imorgon och snart jul – och jag sitter fortfarande i soffan hemma och jobbar. Känner mig starkt begränsad. Det är lite som att tiden har tappat sin betydelse, skit samma vad det är för dag – de är lika allihopa.
Det känns märkligt och udda, som att åka tåg och titta ut genom fönstret – allt rusar förbi medan jag sitter still.
Undra just vad man minns om denna tid när man tänker tillbaka på den om säg 5 år? 2020 – året då allt och inget hände? Hela världen var i kaos och mitt liv stod stilla?
Fast det är väl att ta i att säga att mitt liv står stilla, på jobbet händer det saker, fast även där är min strategi att ”sitta still i båten” och vänta. Jag är helt värdelös på att vänta. Vill att saker ska hända, men jag antar att det finns en mening med allt detta.
Trots uppmaning från chefen att jobba hemifrån så mycket som möjligt är tanterna på jobbet grinig för att jag gör just det. De vill väldigt gärna ha någon att hålla i handen. Just denna vecka har jag faktiskt varit på jobbet i tre dagar, lovar att det kändes ovant.
Nu är fokus på jobbet för min del ett jättebyggprojekt som ska starta i mars och pågå till juli. Vi är i projekteringsfasen, eller ja – det är fastighetsägaren som är det, men jag är med som ”verksamheten”. Tusen och åter tusen detaljer ska malas igenom, minst två möten per vecka blir det och eftersom vi inte kan träffas fysiskt allihopa så kommer det konsulter en och en som jag ska lotsa runt. Det är el, ventilation, brand, vvs, miljö, arkitekter och gu’ vet allt i konsultväg. Parallellt med detta ska jag kommunicera med min egen verksamhet, stämma av och titta på konsekvenserna – och lösa dem! Ja, detta är verkligen ett jätteprojekt. Det blir f-n inte bättre av att det självutnämnda skyddsombudet på jobbet är orimligt upprörd över att inte vara tillfrågad om sina åsikter. Jag har med en ängels tålamod förklarat att det inte är VI som äger dessa projekteringsmötena, det är fastighetsägaren som äger och kallar till dem, och skyddsombud kallas inte om det inte gäller om-, ny- eller tillbyggnation. Detta projekt är inget av nyss nämnda, det handlar om utbyte av två aggregat, ta bort det gamla och peta in det nya typ. Sen att det påverkar hela verksamheten under lång tid är en annan sak.
Och för att fortsätta på spåret om det där skyddsombudet, människan är inte riktigt riktig. Detta är en person som enbart driver sina egna frågor, och mer än gärna gör en höna av en fjäder. Förra veckan fick jag ett mail från vederbörande märkt med AKUT! Jag reagerade med ryggmärgen och tänkte vafan är det nu då? Jo, då visade sig att ett STORT ARBETSMILJÖPROBLEM hade tillkommit, människan kunde inte skriva ut bara göra pdf:er. Eh..? Jag kastade mig på telefon, för mailet var skickat 3 minuter innan arbetstiden var slut, och jag tänkte att detta kommer att växa sig till ett gigantiskt problem över natten om jag inte tar itu med det på en gång – skynda skynda! Som tur var så svarade personen i telefon och jag kunde lugnt och stillsamt förklara att om man trycker på den grå pilen efter ordet pdf kan man välja ”skriv ut” istället. Ja, det är en person med enorma brister inom teknologi, en person jag skulle kunna kalla it-analfabet. Problemet är att när personen inte kan/förstår så blir saker alltid ett ARBETSMILJÖPROBLEM. Att sen medarbetare blir utfrysta eller mobbade är inte lika viktigt som att det inte går att skriva ut… * himlar med ögonen*
Ärligt talat vet jag inte vad som pågår på jobbet, men det är väldigt många konflikter just nu. Har funderat en del över det och tror att det har med nya chefen att göra, han säger ja till det mesta, utan att fundera på eventuella konsekvenser/konflikter.
Det senaste tjafset handlar om ledigheter över jul och nyår. Några har varit supersnabba och redan i början av november ”förankrat” sin ledighet hos chefen – nöjda och belåtna. Det de inte berättade för chefen var hur deras samtidiga ledighet skulle påverka resten av verksamheten vilket har fått en del andra medarbetare att bli upprörda och gå i taket.
Traditionen har alltid varit att man pratar ihop sig, och att i de grupper där man är 2 eller flera delar upp ledigheten mellan sig så att verksamheten hela tiden rullar – för vi är igång året runt och stänger aldrig ner.
Men inte i år minsann, nu var det först till kvarn som gällde tydligen. Sen går man runt och är j-vligt mallig och säger på ett översittarvis till sina kollegor att man minsann har ”förankrat” sin ledighet hos chefen.
Vem ska svara i telefon, godkänna fakturor, ta emot all fysisk post och hantera alla leveranser? Det tänkte man inte på nej, och frågar man blir svaret ”det är ledningens ansvar”. Jag har så svårt för det här sättet, man ska minsann få vara med och påverka allt, ha åsikter om allt, få bestämma – men sen inte ta ansvar för något.
Vi går in i en ny organisation den 1/1 och då kommer vi att få ytterligare en ny chef, direkt underställd högsta hönset. Denna person (jag kallar hen P) har förvisso varit med sedan i augusti, men det har inte varit tydligt vilket ansvar P ska ha, men nu är det solklart.
På ett av våra möten förra veckan, då jag, P och mina närmaste medarbetare hade möte med högsta hönset, var det en person som tog upp beteendet hos två andra medarbetare – de som har fått ledigt och är så j-vla dryga. Vi är många som har irriterat oss på dem, men vi tiger. Eller jag gör det i alla fall för jag har i princip inget med dessa lägre stående varelser att göra. Plötsligt var det som att öppna en vattenkran, alla (utom jag) vräkte ur sig frustration och irritation över dessa två, det var så att spottet stänkte – en rejäl urladdning. Till saken hör att vi under hela hösten har funderat på om vår nya chef är dum i huvudet, blåögd eller båda delarna. Ser han inte vad de gör? Fattar han inte? De utnyttjar ju honom maximalt!
Till vår enorma förvåning säger chefen efter denna urladdning: ”Jag är väl medveten om detta, det går inte att missa. Tyvärr har jag inte hunnit ta itu med det under hösten, men den 1:a januari blir P deras chef och detta är det första som P ska ta itu med.”
Fan, jag tror vi alla tappade hakan. Säga vad man vill om nya chefen, men han klättrade upp ett pinnhål i min värld.
För att krydda historien lite extra så är det så att när nya chefen kom i augusti så byttes det lite rum, och han hamnade väldigt nära dessa två intrigmakare. De var så j-vla spydiga och otrevliga mot andra medarbetare just på grund av att de nu satt närmast chefen. (Tidigare chefer har alltid suttit i samma hus som jag själv sitter i för att vara nära den administrativa personalen som finns placerad där – långt ifrån intrigmakarna.) När P började så fixade jag en plats hos oss eftersom det inte fanns plats någon annanstans. Haha, nu är alltså vår nya närmaste chef åter placerad hos oss – långt ifrån intrigmakarna! Undra just hur de kommer att hantera det!? Jag hoppas verkligen att högsta hönset kommer att peka med hela handen när de kommer och säga med stora bokstäver: ”Det får ni ta med P!”. Det kanske blir en väldigt intressant början på nästa år? *ler brett*
Ja, nästa år har nog en del spännande händelser att bjuda på, men först ska vi passera jul och nyår – blä! Jag har inte ens börjat tänka på julklappar, pynt, mat, gran och annat som hör till. Jag varken orkar eller vill. Det kommer att bli jul ändå. Och inte heller blir det något nyårsfirande med bästa vännerna… Det svider lite faktiskt, jag har (nästan) alltid sett fram emot den begivenheten.
