Jorå, jag lever fortsatt…

*harkel* ja, jag vet att det var väldigt länge sedan jag skrev något… 

Men NU sitter jag här och plitar ner ett inlägg, bättre sent än aldrig.

Tänker inte försöka mig på någon djupanalys om orsaken till uteblivna inlägg, men gissar att det beror på att livet just nu känns jämngrått. Det är varken några större toppar eller dalar som medför ett behov av att skriva av sig.

Men visst händer det saker – dagligen.

En kort sammanfattning av senaste tiden:

Sommaren

…var galet tråkig, och det passade mig bra. Jag var livrädd för att familjen skulle kräva en gemensam resa till t.ex. Öland eller Åland. Tack och lov hade barnen sportaktiviteter som ”åt upp” semesterveckorna. Så, jag var med andra ord hemma största delen av tiden, ja – när jag inte var på jobbet vill säga. Vi gjorde dock en liten familjegemensam tripp – två dygn till Danmark. 

Vikten

…har stått helt stilla. De facto har den stått still sedan juli 2017 insåg jag när jag kollade statistiken. I mina bästa stunder har jag haft planer på att få till det där med periodisk fasta. Haha, men det har det inte blivit något med – föga förvånande. Men jag har en annan sak på gång – mer om det i annat inlägg. 

Träning

…är numera ett väldigt speciellt kapitel. Jag lyckades hålla i träningen skapligt över sommaren, men stördes av att barnen ville hänga med och träna tillsammans med mig. (Jag vet inte vad jag har för fel i huvudet, men jag måste få vara själv när jag tränar.) Barnen har gått ”all in” på sin träning och kör 4 pass var i veckan, plus att de gärna vill följa med mig till gymmet hela tiden. Det blir ett väldigt skjutsande hit och dit och eftersom de båda två har valt ”min” sport så är jag naturligtvis mer än inblandad – på gott och ont. Jag känner att jag har svårt att fokusera på min egen träning, den har fått stå tillbaka rejält senaste månaden, men jag när en förhoppning om att kunna prioritera mig själv inom kort.

Jobbet

…vad är det jag håller på med? Den frågan har jag ställt mig själv sedan jag kom tillbaka från semestern, utan att kunna prestera ett svar. Blev påmind om att det nu har gått ett år sedan det bestämdes att jag skulle jobba maximalt 40 timmar i veckan och få tre stycken assistenter på heltid. Så – vad har hänt på detta år? Jo, jag har definitivt lyckats minska min arbetstid, ligger väl på 50-55 timmar per vecka nu, men de där assistenterna…vilket skämt! Jag har en person som jobbar 35% för mig. Hm, det är en bit kvar till 300%. Så krasst sett – det är mycket som inte blir gjort. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.