Vet inte vad som har hänt riktigt, men jag har tydligen blivit väldigt modig – plötsligt.
Strax innan jag skulle åka hem i tisdags kom min chef in på mitt rum. Han konstaterade att jag såg trött ut. En stund efter att han gått igen skickade han ett mail där han skrev ”Jag vet att du har för mycket att göra – men du gör det fantastiskt!”.
Det där låg i bakhuvudet och skvalpade igår, och plötsligt fick jag för mig att faktiskt prata om det. Så jag ringde chefen och bad honom komma till mig och så började jag prata om HUR mycket jag egentligen gör.
Det var ett väldigt sansat samtal. Jag sa att jag inte var nära någon vägg, men att jag har fått fyra nya ansvarsområden på 1,5 år – som inte har kompenserats lönemässigt. Och att det finns saker som jag faktiskt inte hinner med…
Vi stötte och blötte en stund och så frågade chefen om vi kunde prata om min situation på ledningsgruppsmötet (som är idag). Absolut sa jag. Så idag ska det bli väldigt intressant att se OM det blir ett samtal om min arbetssituation och OM vi kommer fram till något vettigt.
Spännande!