Färdigfestat!

Det var skönt att vakna upp i morse och känna att ”äntligen är festen över”.  Igår morse var det inte lika kul att vakna – med huvudvärk – och fundera på hur jag skulle hinna/orka fixa allt. Det är då man har en inre diskussion med sig själv och kommer fram till att det är mest humant att köpa kaffebröd/efterrätt istället för att ställa sig och baka!

Sen låter man familjen vakna i sin egen takt för att strax därpå presentera idén om köpebröd samtidigt som barnen snyter ut halva hjärnan.

När man nu ändå måste åka till storstaden för att köpa tårta och bullar kan man ju passa på svänga in till bilfirman.

Jag hade kollat in ytterligare två bilar som jag var intresserad av att testa. Det gick åt fanders – som vanligt! Den ena fanns på annan ort och den butiken var inte lördagsöppen. Den andra, som var mest intressant, var uthyrd. Tjejen som hade bytt in den hade krockat sin nya bil med en älg och fick tillbaka sin gamla under tiden hennes nya fixades. Och när den skulle bli klar var ovisst.

Jag är så sjukt trött på att stå på denna bilfirma och få mina förhoppningar grusade varendaste gång. Visst, om jag hade 300 000 kr kunde jag lätt köpa bil, men nu har jag inte det.

Medan jag pratar med säljaren (haha, den femte i ordningen på just denna firma!) så säger han plötsligt lite fundersamt Men jag fick in en bil igår kväll som inte är utlagd ännu. Öh jaha?!

Han börjar läsa upp alla specifikationer och ett ev. försäljningspris (som allt stämmer klockrent för min del!) och tittar sig omkring. Den borde stå här någonstans. Jag känner att hjärtat börjar bulta…

Följ med här, säger han och jag traskar efter som en hundvalp. Vi trampar iväg till verkstaden och plötsligt pekar han på en bil och utbrister Här står den ju!

Japp, där står den. Min hjärta börjar rusa och jag andas genom munnen, djupa andetag.

Den stämmer in på allt grundläggande jag vill ha, fyrhjulsdrift, automat, tillsatsvärme/dieselvärmare och Blåtand. Att den sen varken är svart eller vit – lacker jag avskyr att polera – är ett stort plus. Den är mörkt grå. Diskret.

Jag hummar lite, öppnar dörrar och tittar in, och missar fullständigt att titta på viktiga saker, jag är så uppfylld av känslan att det finns en bil som passar mina behov.

Tja, den är intressant säger jag och försöker spela måttligt intresserad. Säljare berättar mer om bilen, en leasingbil, och vilket företag den har varit hos, bla bla bla bla. Sen kläcker han ur sig att han måste lägga in den i systemet eftersom leasingtiden går ut den sista oktober. Inser att jag måste vara ruskigt snabb nu, så jag säger att det kan han låta bli tills jag har provkört den. Jag tar fram kalendern och säger att jag har fullt med möten på måndag men kan komma in på tisdag morgon. Då kan de titta på min bil, som jag vill byta in,  och jag kan provköra denna. Okej, säger han.

Sen traskar vi iväg tillbaka till bilhallen, jag med ett brett leende inombords och ett bultande hjärta. Så här nära har jag aldrig varit förut!

Jag letar reda på maken och barnen och hör under tiden säljaren en bit bort i bakgrunden. Han pratar med ytterligare bilspekulanter, och de pratar om den där bilen som nu var tillfälligt uthyrd pga älgkrock. Jag hör honom säga att han fått över 20 samtal om just den bilen. Ytterligare lyckokänsla sprider sig i kroppen, för jag vet att det finns en motsvarande bil i verkstaden som inte är inlagd i systemet! Ha, och den ska jag testköra på tisdag morgon.

Nu är det väl bara ungefär tusen saker som kan gå fel…. Men jag är vid gott mod och håller tummarna och njuter lite av den där pirrande känslan i kroppen. Kanske har jag en ny bil inom en vecka eller så?!

Från detta smått euforiska tillstånd tillbaka till verkligheten – hem och fixa inför festen!

Jösses vad vi städade! Mitt upp i allt tänker jag att vi borde ha bjudningar oftare, det blir så himla fint överallt. Ja, nästan överallt. 8-åringen fick i uppdrag att tömma trappan till övervåningen. Ni vet den där som man ställer alla saker i. Igår kväll hittade jag alla saker från trappan under 8-åringens säng! *ler brett*

Det blev en riktigt trevlig kväll, och jag var lika glad när gästerna kom som när de sen åkte. Barnen, som de facto är förkylda, var totalt slut och somnade inom 5 minuter när de la sig.

Idag är det en ny dag och jag har petat in det sista från gårdagen i diskmaskinen. Känns bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.